Asyl och migration
Om Jean Kabuidibuidi som sökt asyl i Sverige:
Utvisades till Kongo i fredags – greps och torterades
Publicerad 27 februari, 2012 - 15:15
PASTOR JEAN Fredagen den 25 februari avvisades Jean Kabuidibuidi, kallad Pastor Jean, till Kongo. I omedelbar anslutning till att han anlände till Kongo blev han gripen, och han har själv vittnat om att han då blev misshandlad och torterad. Uppgifterna om de exakta omständigheterna är fortfarande något vaga, men uppenbart är att han inte alls varit så säker i Kongo som svenska myndigheter utgått ifrån i sitt avvisningsbeslut och mycket talar för att Sverige återigen kommer att anmälas till FNs kommitté mot tortyr, skriver Kalle Larsson från Flyktingbloggen.se.
Nyligen fälldes Sverige ånyo i FNs kommitté mot tortyr för en avvisning, denna gång till Azerbajdzjan. Kommittén ansåg att intygen från tortyrexperterna visar vad de utsatts för, och att rapporter från UNHCR med flera visar att blandade familjer riskerar förföljelse i Azerbajdzjan. En ny deportation skulle innebära att ”makarna utsätts för en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr”. Detta var nittonde gången Sverige fälldes för att ha behandlat enskilda i strid med FN:s konvention mot tortyr. Man skulle kunna tycka att det borde stämma till eftertanke.
Men inget tyder på att så är fallet, tvärtom. Fredagen den 25 februari avvisades Jean Kabuidibuidi, kallad Pastor Jean, till Kongo. Han har vittnat om misshandel och tortyr efter gripandet som skedde i omedelbar anslutning till att han anlände till Kongo. Uppgifterna om de exakta omständigheterna är fortfarande något vaga, men uppenbart är att han inte alls varit så säker som svenska myndigheter utgått ifrån i sina beslut och mycket talar för att Sverige återigen kommer att anmälas till FNs kommitté mot tortyr.
Jean Kabuidibuidi är från Kongo, landet där det mellan 2000 och 2006 dödades nästan fyra miljoner människor i ett blodigt krig och där brott mot de mänskliga rättigheterna är vardagsmat. Jean och hans familj var tvungna att lämna landet och fly till Sverige 2003, efter att ha kallat regimen för massmördare. De var ute efter honom då, och de har varit det hela tiden. Han ville bygga ett liv här, i Sverige, och slippa vara ständigt rädd för att han eller hans familj plötsligt skulle försvinna. Mördas. Torteras av regimen. Han behövde skydd.
Men i Sverige blev han bemött med misstro och ifrågasättanden. Migrationsverket trodde inte att det var någon större fara och beslutade att han skulle skickas tillbaka. Domstolen likaså. Myndigheterna tycker att han kan skickas tillbaka utan att riskera förföljelse, utan fara. Deras svar till Jean är att hans rädsla för gripande och tortyr är ogrundade och överdrivna. Han skall kastas ut, helt enkelt. Ännu en i raden av människor som bara skall härifrån så snabbt det går, och utan att myndigheterna egentligen har något som helst ansvar för att följa upp vad som händer med honom i hemlandet.
Och de har verkligen ansträngt sig för att kasta ut honom. Gång på gång har de försökt. Jean har fått handbojor. Fotbojor. Kedjats fast. Tvingats in i transportbil. På flygplan. Blivit slagen. Förnedrats. Av svensk polis.
De lyckades till slut, trots alla försök av advokat och aktivister att få honom rimligt behandlad och frisläppt ur förvar. I största hemlighet fraktades han ner till Kongo natten till fredag. Där mutades han enligt uppgift in med dollarsedlar av svensk polis, som om detta vore människohandel. Nej vänta. Inte som om. Detta är människohandel. Han var inte önskvärd här, skulle bara ut. Kosta vad det kosta vill. Skit i principer, lagar och bestämmelser.
Jean greps direkt på flygplatsen och togs till ett privat fängelse, där han misshandlats och torterats. Inlagor och intyg, brev och överklaganden som lämnats in för hans sak visade sig ha varit riktiga. Hans fruktan var lika välgrundad som stark. Han, som nu åter är på fri fot, hade verkligen skäl att frukta förföljelse och rent av tortyr. Migrationsverket och domstolarna hade fel. Igen. Och på snart sett alla punkter. De har därmed inte bara gjort ett uselt jobb, de har också äventyrat Jeans liv och hälsa.
Slåendeär också att svenska myndigheter inte tar något som helst ansvar för att följa upp vad som händer en person efter avvisning. När media denna gång inte heller uppmärksammat fallet har ansvaret istället axlats av frivilliga aktivister och människorättskämpar. Det är genom twitter (#pastorjean) och bloggar från bland andra Stefan Swärd, Jonas Bergström, Josefine Arenius, Maria Furusand och FoujanRouzbeh som den dramatiska händelseutvecklingen ens är känd i Sverige.
Den här artikeln bygger alltså på trovärdiga uppgifter från aktivister och personer med direktkontakt med Jean och andra personer i Kongo. En sån här behandling bryter den bild av den mänskliga flyktingpolitik många tror att Sverige bedriver. Jag förstår om någon tycker att den verkar överdriven, och visst kan det hända att en del fakta och uppgifter behöver korrigeras efterhand. Men det är inget enstaka exempel. Sverige är föga smickrande världsmästare i antal fällningar i FNs kommitté mot tortyr.
Smaka på det en stund, medborgare i Sverige. Det land du lever i, med de politiker du varit med om att välja och de myndigheter som skall tjäna dig skickar flyktingar tillbaka till tortyr. Det är dags att vakna nu. Den flyktingpolitik som Sverige bedriver är hård, hänsynslös och omänsklig. Den måste förändras i grunden.
Nyligen fälldes Sverige ånyo i FNs kommitté mot tortyr för en avvisning, denna gång till Azerbajdzjan. Kommittén ansåg att intygen från tortyrexperterna visar vad de utsatts för, och att rapporter från UNHCR med flera visar att blandade familjer riskerar förföljelse i Azerbajdzjan. En ny deportation skulle innebära att ”makarna utsätts för en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr”. Detta var nittonde gången Sverige fälldes för att ha behandlat enskilda i strid med FN:s konvention mot tortyr. Man skulle kunna tycka att det borde stämma till eftertanke.
Men inget tyder på att så är fallet, tvärtom. Fredagen den 25 februari avvisades Jean Kabuidibuidi, kallad Pastor Jean, till Kongo. Han har vittnat om misshandel och tortyr efter gripandet som skedde i omedelbar anslutning till att han anlände till Kongo. Uppgifterna om de exakta omständigheterna är fortfarande något vaga, men uppenbart är att han inte alls varit så säker som svenska myndigheter utgått ifrån i sina beslut och mycket talar för att Sverige återigen kommer att anmälas till FNs kommitté mot tortyr.
Jean Kabuidibuidi är från Kongo, landet där det mellan 2000 och 2006 dödades nästan fyra miljoner människor i ett blodigt krig och där brott mot de mänskliga rättigheterna är vardagsmat. Jean och hans familj var tvungna att lämna landet och fly till Sverige 2003, efter att ha kallat regimen för massmördare. De var ute efter honom då, och de har varit det hela tiden. Han ville bygga ett liv här, i Sverige, och slippa vara ständigt rädd för att han eller hans familj plötsligt skulle försvinna. Mördas. Torteras av regimen. Han behövde skydd.
Men i Sverige blev han bemött med misstro och ifrågasättanden. Migrationsverket trodde inte att det var någon större fara och beslutade att han skulle skickas tillbaka. Domstolen likaså. Myndigheterna tycker att han kan skickas tillbaka utan att riskera förföljelse, utan fara. Deras svar till Jean är att hans rädsla för gripande och tortyr är ogrundade och överdrivna. Han skall kastas ut, helt enkelt. Ännu en i raden av människor som bara skall härifrån så snabbt det går, och utan att myndigheterna egentligen har något som helst ansvar för att följa upp vad som händer med honom i hemlandet.
Och de har verkligen ansträngt sig för att kasta ut honom. Gång på gång har de försökt. Jean har fått handbojor. Fotbojor. Kedjats fast. Tvingats in i transportbil. På flygplan. Blivit slagen. Förnedrats. Av svensk polis.
De lyckades till slut, trots alla försök av advokat och aktivister att få honom rimligt behandlad och frisläppt ur förvar. I största hemlighet fraktades han ner till Kongo natten till fredag. Där mutades han enligt uppgift in med dollarsedlar av svensk polis, som om detta vore människohandel. Nej vänta. Inte som om. Detta är människohandel. Han var inte önskvärd här, skulle bara ut. Kosta vad det kosta vill. Skit i principer, lagar och bestämmelser.
Jean greps direkt på flygplatsen och togs till ett privat fängelse, där han misshandlats och torterats. Inlagor och intyg, brev och överklaganden som lämnats in för hans sak visade sig ha varit riktiga. Hans fruktan var lika välgrundad som stark. Han, som nu åter är på fri fot, hade verkligen skäl att frukta förföljelse och rent av tortyr. Migrationsverket och domstolarna hade fel. Igen. Och på snart sett alla punkter. De har därmed inte bara gjort ett uselt jobb, de har också äventyrat Jeans liv och hälsa.
Slåendeär också att svenska myndigheter inte tar något som helst ansvar för att följa upp vad som händer en person efter avvisning. När media denna gång inte heller uppmärksammat fallet har ansvaret istället axlats av frivilliga aktivister och människorättskämpar. Det är genom twitter (#pastorjean) och bloggar från bland andra Stefan Swärd, Jonas Bergström, Josefine Arenius, Maria Furusand och FoujanRouzbeh som den dramatiska händelseutvecklingen ens är känd i Sverige.
Den här artikeln bygger alltså på trovärdiga uppgifter från aktivister och personer med direktkontakt med Jean och andra personer i Kongo. En sån här behandling bryter den bild av den mänskliga flyktingpolitik många tror att Sverige bedriver. Jag förstår om någon tycker att den verkar överdriven, och visst kan det hända att en del fakta och uppgifter behöver korrigeras efterhand. Men det är inget enstaka exempel. Sverige är föga smickrande världsmästare i antal fällningar i FNs kommitté mot tortyr.
Smaka på det en stund, medborgare i Sverige. Det land du lever i, med de politiker du varit med om att välja och de myndigheter som skall tjäna dig skickar flyktingar tillbaka till tortyr. Det är dags att vakna nu. Den flyktingpolitik som Sverige bedriver är hård, hänsynslös och omänsklig. Den måste förändras i grunden.
Skribenten har tidigare varit riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
No comments:
Post a Comment